Livet är så orättvist

Hej!
Ville bara skriva en sak. En lärare som heter Eva Patricksson som betydde väldigt mycket för mig under högstadiet dog igår. Hon stöttade mig i allt jag gjorde även fast jag bara hade henne i syslöjd så stod hon alltid vid min sida om det behövdes.
Hon berömde mig i allt ja gjorde. Speciellt hur duktig jag var på att sy och dansa.
Hon var den snällaste som fanns och ändå så försvinner hon när hon bara är 51 år gammal. Det jobbigaste var att jag inte vist att hon var sjuk för ingen berättade det för mig och när jag fick höra att hon hade dött kom det så klart som en chock. Kan inte förstå att hon inte finns längre L Beklagar sorgen för hennes familj.
RIP Eva <3
//
Lisa wallin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0